David Epstein

David Epstein

Recidivrisk hos AMD patienter efter avslutad anti-VEGF injektionsbehandling enligt “Treat-and-Extend” regim

Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till kraftig synnedsättning hos patienter äldre än 60 år. Behandlingen av den våta typen, som obehandlad leder till plötslig synnedsättning och oftast till legal blindhet, revolutionerades år 2007 med introduktion av anti-VEGF läkemedel som injiceras i glaskroppen. Initialt rekommenderades behandling varje månad. På grund av stor belastning för ögonsjukvården världen över samt risker som dessa injektioner medför har man försökt att hitta bättre sätt att behandla och följa upp dessa patienter. På senare tid har man introducerad "treat and extend" regim då man behandlar vid varje besök men förlänger intervallet mellan injektioner om sjukdomen bedöms som stabil. Det finns idag inga evidensbaserade riktlinjer om när sjukdomen kan betraktas som inaktiv och kontrollerna kan med säkerhet avslutas. På St Eriks ögonsjukhus har vi avslutat kontrollerna om det inte finns svullnad i gula fläcken 4 månader efter senaste injektion. 

Alla patienter som får injektionsbehandling mot AMD registreras i ett nationellt register (makularegistret). Med hjälp av detta register har vi utfört en retrospektiv studie med journalgenomgång av alla patienter som avslutades under 2016. Det har visat sig att ca 25% av dessa patienter har ett dokumenterat återfall under första året och behandling har återupptagits. Deras synskärpa har under tiden försämrats. Det finns dock svagheter med en sådan retrospektiv studie då tiden för återfall är osäker samtidigt som det finns möjligtvis flera patienter med reaktiverad sjukdom som inte sökt sig tillbaka till vården.

I denna observationsstudie ämnar vi följa upp de avslutade patienterna prospektivt med regelbundna kontroller i 1 år för att bättre kunna kartlägga antalet patienter där sjukdom blir på nytt aktiv och när detta sker. På så sätt hoppas vi kunna utforma evidensbaserade behandlingsriktlinjer som leder till det bästa möjliga synresultatet för patienten men med den minsta möjliga belastningen för sjukvården.