Kjell Johansson

Fotoreceptores liv och död

Projektet är fokuserat på hur och varför fotoreceptorer dör samt om det går att bromsa en dödsmekanism med hjälp av stamceller. I våra studier används huvudsakligen vävnadsodlad näthinna från gris samt en modell med felaktiga kärl. Fördelen med näthinna från gris är att den liknar human näthinna samt att den kan erhållas som slakteriavfall. Med hjälp av bland annat immunohistokemi, elektronmikroskopi samt cell och molekylärbiologiska metoder, försöker vi identifiera dödsmekanismer i fotoreceptorer på cellulära nivå.

I grismodellen skadas fotoreceptorerna då näthinnan tas ut och en dödsprocess startar på grund av en felaktig inlagring av synpigment. Genom att utsätta grisnäthinnan för svagt dagsljus initieras ytterligare skadeprocesser, vilka troligtvis även kan uppstå hos människor.  Högst troligt har näthinnans stav och tappar specifika skadeprocesser och framtida terapier behöver specifikt anpassas till respektive celltyp. I likhet med andra näthinnemodeller aktiveras även gliaceller i odlad näthinna, men vilken roll de har i en dödsprocess är inte undersökt. 

Ett delprojekt är fokuserat på näthinneskador som uppstår i samband med att näthinnans kärl har sämre funktionalitet, vilket troligtvis leder till en syrebrist i vävnaden. Även i denna modell uppstår skador på fotoreceptorerna samt en omfattande aktivering av gliaceller. Vår data visar omfattande skador hos tappar, både i de delar som fångar ljus samt i de delar av tappen som kommunicerar med andra celler i näthinnan. 

Endotceller

Näthinna med skadat kärl (pil) med ett överskott av endotelceller.