Makuladegeneration - åldersförändringar i gula fläcken

Var tredje person över 75 år har någon form av åldersförändringar i gula fläcken. Området mitt i synfältet är skadat medan sidoseendet förblir friskt. Just där man vill titta finns en störande fläck. Raka linjer kan uppfattas som suddiga och krokiga. Sjukdomen leder inte till blindhet. Orsaken till makuladegeneration är inte till fullo känd.

Vad är åldersförändringar i gula fläcken?

Gula fläcken är den mest centrala delen av ögats näthinna. Där ligger tapparna, som svarar för färgsinnet, tätt packade och det är det enda ställer där man ser riktigt skarpt. Makuladegeneration, åldersförändringar i gula fläcken, innebär att det finns sjukliga förändringar i gula fläcken på näthinnan. Dessa förändringar kan leda till synnedsättning. Det tar oftast flera år innan synförsämringen börjar märkas. Åldersförändringar i gula fläcken är den vanligaste orsaken till uttalad synnedsättning hos personer över 60 år och den blir vanligare ju äldre vi blir. Ungefär trettio procent av alla personer över 70 år har sjukdomen i någon form. Förändringarna i gula fläcken kan delas in i tre olika typer – en tidig form och två sena former, torr (atrofisk) respektive våt (neovaskulär) makuladegeneration. Vid tidiga stadier är synskärpan helt eller till största delen bevarad. Den tidiga formen kan övergå i någon av de sena formerna. Vid torr, atrofisk makuladegeneration förtvinar gula fläcken, först punktvis och senare inom större områden. Synförsämringen sker oftast långsamt. Våt, neovaskulär makuladegeneration uppträder plötsligt och kan ge allvarlig synnedsättning. Den våta formen orsakas av att det bildas nya blodkärl under gula fläcken. De nybildade blodkärlen läcker ut vätska, blöder lätt och orsakar svullnad under gula fläcken. Om gula fläcken är svullen en längre tid bildas ett ärr där och ett stort antal synceller dör, vilket leder till synskada. Av de två sena formerna är den våta typen vanligast. Årligen upptäcks denna form hos cirka 3 500 personer i Sverige. Makuladegeneration angriper i regel båda ögonen, men oftast i olika grad och med en tidsförskjutning. Sjukdomen leder nästan aldrig till blindhet utan ledsynen finns alltid kvar.