Diagnos, prognos och behandling vid retinala degenerationer med fokus på ABCA4associerade åkommor

Bakgrund: Retinal degeneration är ett samlingsnamn för ärftliga sjukdomar som drabbar näthinnans celler och leder till svår synnedsättning. Sjukdomarna orsakas av mutationer i gener som styr syncellernas uppbyggnad och ämnesomsättning. En sådan gen är ABCA4. Den kodar för proteinet ABCA4 som har till uppgift att avlägsna giftiga nedbrytningsprodukter från syncellerna. De giftiga ämnena bildas under fototransduktionen, processen då ljus omvandlas till nervsignaler, och när de ansamlas i näthinnans celler skadas cellerna och dör.

ABCA4mutationer kan leda till olika typer av näthinnesjukdomar, s.k. ABCA4associerade retinala degenerationer. Stargardts sjukdom är den vanligaste. Vid Stargardt drabbas gula fläcken, vilket innebär att själva synskärpan försämras. Andra former är tapp-stavdystrofi (TSD) och retinitis pigmentosa (RP), där hela näthinnan skadas med synnedsättning, synfältsinskränkning och nattblindhet som följd.

I början av sjukdomsförloppet är det svårt att förutsäga vilken typ av ABCA4associerad retinal degeneration den enskilde kommer att utveckla, vilket försvårar såväl synhabiliteringen som förutsättningarna för den drabbade anpassa sig till sitt synhandikapp, och tyvärr finns det f.n. ingen behandling att erbjuda. Diagnosen ställs säkrast genom mätning av funktionen i näthinnans olika celltyper med elektroretinografi, ERG. Vid en ERG-undersökning stimuleras näthinnans celler med ljusblixtar eller mönster med olika egenskaper (färg, intensitet och frekvens) och den elektriska aktiviteten hos cellerna registreras via en kontaktlinselektrod på hornhinnan.

Målsättningen: med vår forskning är att öka kunskapen om ABCA4associerade retinala degenerationer och klarlägga sambandet mellan kombinationen av mutationer och vilken form av näthinnesjukdom som de leder till. Vidare letar vi efter parametrar i de elektrofysiologiska undersökningarna som kan hjälpa oss att förutsäga vilken typ av sjukdom en viss individ kommer att utveckla.

Nyligen publicerade vi en studie där vi kunde visa att längden på den s.k. överledningstiden kan användas för att prognostisera om sjukdomen kommer att vara av den mer stationära typen (Stargardts sjukdom) eller formerna som försämras efter hand (TSD och RP). Vi utvärderar också om man skulle kunna mäta halten av vissa ämnen i blodet för att stödja diagnosen och i framtiden hoppas vi på att kunna utvärdera genterapi som en behandlingsform mot ABCA4associerade retinala degenerationer.