Vad är Diabetesretinopati?

Diabetiker riskerar ögonproblem i större utsträckning än andra människor. Den vanligaste ögonåkomman är diabetesretinopati. Sjukdomen orsakas av förändringar i näthinnans blodkärl. Näthinnan är ett mycket tunt lager av vävnad som täcker ögonglobens bakre del. Näthinnan innehåller sinnesceller, så kallade tappar och stavar och nervceller. När vi ser en bild träffar den näthinnan och sänds vidare till hjärnan via synnerven. Risken för diabetesretinopati ökar ju längre en person har haft diabetes. Den kan förekomma både vid Typ 1 och Typ 2 diabetes. Efter 15 års sjukdom har cirka 80 procent någon form av skada på näthinnan. Med förbättrade kontroller och behandling är det idag endast ett fåtal som får allvarliga synproblem. Det finns två olika former av sjukdomen: icke-proliferativ retinopati som indelas i bakgrundsretinopati och pre-proliferativ retinopati samt proliferativ retinopati.

Bakgrundsretinopati Bakgrundsretinopati är en tidig form av sjukdomen. Eftersom bakgrundsretinopati oftast inte ger symtom kan den finnas hos individer som inte ens är medvetna om sin diabetes. Kapillärerna, de allra minsta blodkärlen i ögat, täpps till och näthinnans blodcirkulation försämras. De skadade kärlen börjar läcka blod och vätska som kan orsaka att näthinnan svullnar. Blödningarna visar sig i form av små röda prickar på näthinnan. Bakgrundsformen skadar oftast inte synen men visar att cirkulationen i ögat och antagligen i hela kroppen är försämrad. Pre-proliferativ retinopati är ett förstadium till proliferativ retinopati som är en svårare sjukdom.

Makulasvullnad Den vanligaste orsaken till synproblem vid diabetes är svullnad av makula, även kallad gula fläcken. Det är en liten och mycket känslig del av näthinnan längst bak i ögat och platsen för det skarpa seendet. Med hjälp av gula fläcken kan vi se detaljer och utföra saker som kräver skarp syn som till exempel att läsa, se på tv och köra bil. Om svullnaden inte går ner kan synen försämras.

Proliferativ retinopati Proliferativ retinopati är en allvarligare form som endast ett fåtal diabetiker drabbas av. Sjukdomen kännetecknas av att blodkärlen i näthinnan täpps till och cirkulationen försämras. Vissa områden får då för lite syre och signalerar till ögat att bilda nya skadliga blodkärl. De nybildade kärlen är mycket sköra och brister lätt, vilket orsakar blödningar in i glaskroppen. (Glaskroppen är den klara substans som fyller ut ögat mellan lins och näthinna) Blodet skadar synen på grund av att det hindrar ljusets väg till näthinnan. Blödningarna orsakar även ärr som med tiden kan leda till näthinneavlossning.

Prognos och behandling

Symtomen varierar beroende på vilken form av sjukdomen man har. De vanligaste symtomen är:

Suddig syn, vilket ofta hänger samman med blodsockernivåerna
man får fläckar eller blixtar i synfältet
Plötsligt synbortfall

Ögonbottenundersökning En detaljerad undersökning av näthinnan görs oftast i mikroskop. Ett oftalmoskop är ett instrument som används för att undersöka näthinnan och göra en så kallad ögonbottenundersökning. För att läkaren ska kunna se in i ögat vidgas pupillen med hjälp av ögondroppar. Med en speciell kamera kopplad till ett mikroskop fotograferas den bakre delen av ögat. Patienten får fokusera blicken på en punkt för att hålla ögonen stilla medan bilderna tas. Hela förloppet tar 5-10 minuter.

Fluoresceinangiografi, kontrastfotografering Fluorescein är en grön färg som kan upptäckas med hjälp av en speciell kamera/mikroskop. Angiogram är en metod som används för att studera ögats blodkärl. Undersökningen ger information om cirkulationen i bakre delen av ögat och används främst för att kartlägga makulasvullnad. Genom att spruta in färgen fluorescein i ett blodkärl i armen kan man med en speciell kamera följa hur blodet cirkulerar i bakre delen av ögat. Om ett cirkulationsproblem, svullnad, onormala blodkärl eller läckage existerar kommer fotografierna att visa det. I många fall används en digital kamera som gör att läkaren kan tolka resultaten direkt, och avgöra hur man på bästa sätt ska behandla patienten. Denna undersökning visar hur mycket näthinnan har skadats av diabetesretinopatin. Undersökningen görs ofta inför eventuell behandling.

Ultraljud Ultraljud av ögat kan göras vid en glaskroppsblödning. Ultraljudet är vid glaskroppsblödning nödvändigt för att utesluta näthinneavlossning. Glaskroppen innehåller en klar, gelélik vätska som fyller ut ögat och ger det dess form. Glaskroppen är normalt genomskinlig.

Behandlingar Obehandlad kan diabetesretinopati leda till varierande grad av synnedsättning. De nya behandlingsmetoderna har avsevärt minskat risken för synskada och blindhet vid diabetes. De bästa resultaten uppnås om behandling fås så tidigt som möjligt, helst innan synen försämrats. Regelbundna ögonundersökningar är av stort värde. Det vanligaste är varje eller vartannat år beroende på vilken typ av diabetes man har. Det är dock viktigt att en ögonundersökning görs direkt när diabetes upptäcks, framför allt vid typ 2 diabetes. Laserkirurgi kan användas för att stoppa blödningar och tillväxt av onormala blodkärl i ögat. Lasern bränner igen de skadade kärlen och ger även ett ärr. Vid makulasvullnad behandlas läckande blodkärl för att få läckaget att försvinna. Vid proliferativ retinopati är behandlingen mer omfattande. Metoden förhindrar tillväxt av nya onormala blodkärl och får de befintliga att läka ut och tillbakabildas. Målet med behandlingen är att stoppa sjukdomsförloppet. Vid makulasvullnad kvarstår nyttan av behandlingen i minst sju år. För den som har proliferativ retinopati kan lasern i regel bromsa sjukdomsförloppet i 10-15 år. Laserbehandlingen ger ofta försämrat mörkerseende och ett något begränsat synfält. Glaskroppskirurgi (vitrektomi) är en metod för att ta bort den blodfyllda glaskroppen. Blodet och bitar av glaskroppen som lossnat gör att synskärpan blir suddig. Andra orsaker till att glaskroppskirurgi måste göras kan vara att glaskroppen drar i näthinnan så att den lossnar och blödningar uppstår. När innehållet i glaskroppen tas bort ersätts den med en saltlösning.