Optimalt behandlingsprotokoll för SLT

Glaukom (grön starr) är den vanligaste orsaken till obotlig blindhet i världen. Sjukdomen drabbar minst 100 000 svenskar idag och frekvensen ökar. Sjukdomen leder obehandlad till ökande bortfall av synfältet och slutligen blindhet. Skada som uppstått på går inte att återskapa, men sjukdomens utveckling går att bromsa. Detta görs genom att man med olika medel sänker ögontrycket, med hjälp av läkemedel, med laserbehandling eller genom kirurgi. 

En behandlingsmetod som visar på stor potential är SLT, selektiv lasertrabekuloplastik. Den har fördelar i form av god effekt, milda biverkningar och genom att den är gynnsam för patientens livskvalitet, då en framgångsrik behandling kan innebära att man slipper använda ögondroppar. 

Genom att SLT-behandla i trabekelverket – ögats dräneringssystem som sitter i vinkeln mellan iris och hornhinna – kan avflödet av vätska från ögat stimuleras, med ett lägre ögontryck som följd. Behandlingen görs i dagsläget antingen som första trycksänkande åtgärd – om patienten vill slippa ögondroppar – eller som komplettering till läkemedelsbehandling. Behandlingen är mycket skonsam och går att upprepa vid behov. Effekten är oftast god – men varierar mellan individer – och behandlingen är förknippad med låg risk för biverkningar och komplikationer. Tusentals SLT-behandlingar genomförs i Sverige varje år. 

Trots att SLT är en vanlig behandlingsmetod finns det viktiga luckor i vår kunskap om det optimala behandlingssättet. Det är exempelvis inte bevisat om behandling i hela eller halva trabekelverket ger bäst resultat. Vi vet inte heller om stark eller svag energiinställning på laserpulserna är optimalt. Detta är en brist som behöver rättas till, så att behandlingen i framtiden genomförs på bästa möjliga sätt. 

Syftet med studien "Optimal SLT" är att avgöra vilket behandlingssätt som ger bäst trycksänkning, bäst varaktighet i trycksänkningen och om det finns någon skillnad i risken för komplikationer och biverkningar, eller i patientens upplevelse av behandlingen. Slutsatserna förväntas kunna utgöra en grund för framtida nationella och internationella behandlingsriktlinjer för SLT, så att behandlingen ska medföra maximal nytta och minimal risk för patienter världen över.