I Sverige finns det 100 000 blinda och kraftigt synnedsatta individer (BKSI:er). Sådan synnedsättning skapar stora samhällskostnader, i Sverige åtminstone 25 miljarder kronor om året i bara indirekta kostnader. T.ex. kostar en enda ledarhund 100 000 kr om året för staten. BKSI:er själva drabbas också ofta med en kraftigt försämrad livskvalité, med bl.a. högre risk för arbetslöshet, trafikolyckor och depression. Detta beror mycket på en begränsad självständig förflyttning. Exempelvis är varannan käpp- och hundanvändare med om en huvudkollision om året — vilka kan leda till öppna sår, brutna tänder och höftfrakturer. BKSI:er har upp till sju gånger förhöjd dödlighet, och många vågar eller kan inte ge sig ut själva alls. Att förbättra BKSI:ers självständiga rörlighet i största möjliga mån är projektets grundmotivering.
Problemen finns trots dagens hjälpmedel, vilket innebär att vita käppar och ledarhundar är otillräckliga. De kompletteras ibland med GPS eller appar, men sådana hjälper inte med säker förflyttning i närområdet, och det är just det som måste förbättras för att öka BKSI:ers rörlighet, och som Audomnis främsta fokus ligger på.
Konceptet i Audomni är att en huvudburen vidvinklig 3D-avståndskamera läser av omgivningen, och unika metoder omvandlar den till lättförståeligt ljud i öppna hörlurar som inte blockerar omgivningsljud. Därigenom blir det möjligt att förstå omgivningar på håll, och röra sig igenom dem på ett helt nytt sätt. Kortfattat översätts avstånd till volym, höger–vänster till stereopanorering och uppåt–nedåt till olika toner, allting samtidigt och i realtid. Olika former förmedlar på så sätt olika ljud, och användarna själva lär sig tolka sina miljöer.
De senaste testerna skedde i VR med 19 BKSI:er, och efter en träningssession på 30–40 minuter kunde de använda Audomni för viktiga delmoment av rörlighet, t.ex. att undvika hinder och följa kanter. Det mest intressanta resultatet var dock att 76 % sa att det var mycket eller extremt sannolikt att de skulle vilja använda Audomni tillsammans med deras nuvarande hjälpmedel, och hade kommentarer som ”Jag ser fruktansvärt bra potential, och det här saknas.” Detta kan vara det första resultatet där en majoritet av blinda och kraftigt synnedsatta deltagare säger att de faktiskt vill använda ett nytt förflyttningshjälpmedel.