Kartläggning av epitelets tjocklek vid diagnos och uppföljning av korneala ektasier

Korneal ektasi är en icke-inflammatorisk sjukdom som resulterar i uttunning och utbuktning av hornhinnan vilket påverkar dess grundläggande optiska egenskaper. Den vanligaste formen är keratokonus som kännetecknas av att hornhinnan blir kupigare samt progressiv förtunning av hornhinnasvävnad vilket resulterar i hög oregelbunden astigmatism och dålig syn. Keratokonus utvecklas oftast under tonåren och upp till 20 års åldern men kan i vissa fall drabba också barn. Sjukdomen fortskrider under andra och tredje årtiondet men stabiliserar sig vanligtvis runt det fjärde levnadsdecenniet. Tillståndet är vanligtvis bilateralt men ofta asymmetriskt där ett öga påverkas mer allvarligt. Därför är tidig upptäckt och behandling avgörande för att hämma ytterligare progression och ge bättre visuella resultat och prognos.

Eftersom keratokonus försämrar synen vid ung ålder och kännetecknas av en progressiv karaktär är tidigt upptäckt viktig.  En tidig behandling förbättrar den synrelaterade livskvaliteten för patienterna och har även den socioekonomiska implikationen. Obehandlad keratokonus medför en betydande risk för allvarlig synnedsättning som kan leda till ett behov av hornhinnetransplantation som i sin tur medför en socioekonomisk börda Resultaten av detta projekt kommer att hjälpa oss att identifiera nya biomarkörer som kan användas för att diagnostisera och följa upp denna patologi.