Avancerad crosslinking för behandling av keratokonus

Bakgrund: Hornhinnesjukdomen keratokonus (KC) anses drabba >1:500 och börjar vanligen i tonåren. Vid KC sker en förtunning och försvagning av hornhinnan, som leder till nedsatt syn. Med corneal crossliking (CXL) förstärks hornhinnan med riboflavin och UV-ljus, och förloppet stoppas. Vi har utvecklat individualiserad CXL i hög syrekoncentration och bevarat hornhinneepitel (epi-on PiXL), som vi visat även ger en kontrollerad omformning av hornhinnan och förbättrad syn. Det har dock hittills inte varit möjligt att mäta hornhinnans instabilitet vid KC eller stabiliseringen efter CXL. Vårt projekt är därför nu inriktat på differentierad mätning av hornhinnans stabilitet med en helt ny icke-invasiv metod, Brillouin-spektroskopi. 

Frågeställningar: 1. Hur instabil är hornhinnan vid KC? 2. Vilka delar är mest instabila? 3. Vilken stabilisering sker vid epi-on PiXL, jämfört med stabiliteten i en frisk hornhinna? 

Arbetsplan: Totalt 32 patienter med KC (18-35 år) och 150 friska frivilliga (10-45 år) inkluderas. Vid KC sker en kontroll före och 6 månader efter epi-on PiXL; hos de friska vid ett tillfälle, med Brilloiun-spektroskopi, synskärpa, refraktion och mätning av hornhinnan med Scheimpflugfotografering och främre segments-OCT. 

Betydelse: Epi-on PiXL förbättrar synen vid KC, och är ett viktigt tillskott i behandlingsarsenalen. Med Brillouin-spektroskopi kan behandlingseffekten av CXL mätas direkt, vilket kan förbättra diagnostik, monitorering och utvärdering av behandlingseffekt.