Ny teknik för automatiserad bedömning av ögonrörelser för framtida diagnostik av allvarlig neurologisk sjukdom

Avvikelser i ögonrörelserna är vanligt förekommande i befolkningen och utgör vanliga tillstånd på ögonkliniker och neurologiska klinker. Orsakerna är många och de flesta är godartade, men det kan föreligga allvarliga bakomliggande neurologiska tillstånd, där en försenad diagnostik kan leda till livshotande komplikationer. Det är därför oerhört viktigt med en korrekt bedömning av ögonrörelser för att identifiera de tillstånd som kräver akut handläggning.  

Att manuellt karakterisera olika ögonfelställningar kan dock vara en utmaning, vilket kan leda till felaktig bedömning och fördröjd diagnos och behandling. Manuella mätningar av ögonrörelser är svåra att genomföra, tidskrävande och starkt beroende av undersökarens skicklighet. De tekniker som är tillgängliga idag kräver dessutom god och aktiv medverkan från patienten, vilket gör att resultaten kan variera. En objektiv och enkel teknik för att mäta ögonrörelser vore därför av stort värde. Tidigare försök till att utveckla automatiserade metoder har visat otillräckliga resultat av olika anledningar och det saknas således en sådan teknik som är kliniskt användbar. 

Syftet med denna forskning är att utveckla och utvärdera en ny teknik för objektiv och automatiserad bedömning av ögonrörelser som kan användas kliniskt vid olika ögonrörelsestörningar. Vi kommer att använda en modern blickspårningsteknologi för att studera ögonrörelser hos friska frivilliga samt hos personer med olika ögonfelställningar. Resultaten från dessa studier kommer ligga till grund för utvecklingen av ett mjukvarusystem för automatiserad och objektiv bedömning av avvikelser i ögonrörelser, som ett komplement till den kliniska bedömningen.  

Målet är att tekniken ska kunna användas kliniskt för att diagnostisera ögonfelställningar utan behov av avancerad extrautrustning, vilket skulle möjliggöra tidig upptäckt av neurologiska tillstånd som kräver akut handläggning. Detta skulle förbättra handläggningen av patienter med ögonrörelsestörningar, minska risken för allvarliga komplikationer och på sikt bespara sjukvården resurser och minska lidandet för patienterna.