Dataspel och VR-glasögon hos ögonläkaren

Det hela började med att de försökte bota barn med dålig syn med genterapi. FDA, det amerikanska läkemedelsverket, ifrågasatte om det var någon vits att behandla om man inte kunde se om behandlingen resulterade i någon skillnad i beteende hos barnet. 

– Vi behövde alltså mäta hur kliniskt meningsfull genterapin var, säger Tomas Aleman.

Barn älskar testet

Det traditionella testet för att mäta detta innebär att man bygger upp en fysisk hinderbana i ett rum och låter patienten gå genom banan. Samtidigt videofilmar man för att kunna analysera hur patienten rör sig.

– Testet fungerar, men är väldigt svårarbetat, säger han. Det behövs två till tre personer som flyttar ”väggar” i testrummet och det krävs mycket plats. För att testa ett öga i taget, sedan båda ögonen tillsammans och vid tre olika ljusstyrkor, kan det ta fyra till sex timmar att testa en patient!

Det var då Tomas Aleman och hans kollegor kom på att samma sak borde gå att göra med VR-glasögon. De byggde upp en virtuell hinderbana med föremål att undvika och pilar att följa. Enligt Tomas Aleman är metoden enkel att använda, ger noggrann mätning och är billig. 

– Dessutom slipper man oroa sig för att patienten ska ramla över hindren och skada sig och det funkar för olika åldrar. Barn älskar testet! Att som tidigare försöka hålla intresset uppe hos en sexåring i ett test som tar flera timmar är ju i princip omöjligt!

Hindren i den virtuella testbanan är sådant som kan vara svårt i det dagliga livet för den med dålig syn, som till exempel en öppen skåpsdörr, en skateboard, en boll eller rörliga saker som en fläkt. Sensorer på fötterna registrerar om patienten går utanför banan av pilar. Med en kontroll i vardera handen ska patienten också röra vid varje föremål för att visa att han eller hon har sett dem. 

Testet går bra att använda för studier

Man kan få fram väldigt mycket data ur testet men det Tomas Aleman fokuserar på är tiden det tar för en person att klara testet och hur mycket ljus som krävs. 

– Testet mäter både synskärpa och synfält, och vi kan se om en behandling har effekt. Testet är känsligt, ger ett kvantifierbart resultat och det går att använda för att göra randomiserade studier.

Behandlingen som FDA ville att Tomas Aleman och hans kollegor skulle utvärdera på ett objektivt sätt, och som var starten på VR-testningen, kan de nu visa verkligen har en tydligt positiv effekt.

– Vi har testat en åttaåring och en tioåring som efter genterapi klarade banan lika bra i 100 gånger lägre ljusstyrka jämfört med före behandlingen.

Tomas Aleman, föreläste vid Nordic Retina Meeting, den 17 oktober. Samma dag fick Ögonkliniken i Lund den utrustning som behövs för denna typ av testning.  Den måste dock certifieras innan den kan användas i kliniken.

VR-tekniken sätts upp i Lund 

Det nordiska näthinnemötet där Tomas Aleman var en av föreläsarna, organiserades av teamet för ärftliga ögonsjukdomar i Lund. 

– Vi har tidigare haft nordiska möten för erfarenhetsutbyte mellan kollegor som sysslar med ögonforskning och elektrofysiologi. Nu tyckte vi att det var ett bra tillfälle att bjuda in till ett nytt möte för att våra nordiska kollegor också skulle få möjlighet att höra om den nya tekniken, säger Lotta Gränse, överläkare, Ögonkliniken, Skånes universitetssjukhus och Avdelningen för oftalmologi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

Inte plats för fysiska hinder

För några år sedan, började vetenskapliga artiklar om genterapi av ärftliga näthinnesjukdomar publiceras, där forskarna hade undersökt patienterna med hjälp av en fysisk hinderbana. Ögonforskarna i Lund började då fundera på om de också kunde sätta upp samma metod, det vill säga den ursprungliga testmetoden med fysiska hinder i ett rum.  

– Det var dock svårt att få tillgång till denna utrustning och också svåradministrerat rent utrymmesmässigt vid vår klinik, så när vi fick syn på publikationer där de använt den vidareutvecklade metoden med VR-glasögon tog vi kontakt med forskargruppen i Philadelphia, säger Ulrika Kjellström, överläkare och docent, Ögonkliniken, Skånes universitetssjukhus och Avdelningen för oftalmologi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

I samband med Tomas Alemans besök fick så lundaforskarna tillgång till VR-glasögonen och ska nu börja använda testmetoden för både diagnostik och för att utvärdera resultatet av olika behandlingar.

– Vi vill använda tekniken för att beskriva den typ av synhandikapp som olika ärftliga näthinnesjukdomar ger. Vi vill också följa sjukdomarnas förlopp över tid, säger Ulrika Kjellström.

Hoppas på ökad förståelse för synhandikapp

Lotta Gränse och Ulrika Kjellström hoppas att den nya tekniken ska öka förståelsen hos både patienternas närstående och hos professionen, för olika typer av synhandikapp. De ser också fram emot att ha mer konkreta fakta att komma med vid kontakt med olika myndigheter, som till exempel när det gäller sjukskrivning och anpassningar i arbetslivet och skolan.  

– Vi hoppas också initiera studier kring olika behandlingar och då blir VR-metoden en viktig parameter för att utvärdera behandlingseffekten, säger Lotta Gränse.

Största fördelen med VR-metoden, är enligt Lotta Gränse och Ulrika Kjellström, att den ger en bättre bild av hur patienter med olika synhandikapp klarar sig i verkliga situationer, än vad befintliga undersökningsmetoder gör. Att den är mindre utrymmeskrävande än det ursprungliga testet med en fysisk bana är en stor fördel, liksom att den är mindre tidskrävande och därför mindre ansträngande för patienterna.

– Dessutom är skaderisken klart mindre, eftersom det inte finns några riktiga fysiska hinder som patienterna kan snubbla över eller skada sig på, säger Lotta Gränse.

Text & foto: Annika Söderpalm, Ögonfonden