Varför gråter mormor?

Tårar är en stark icke-verbal social signal i samspelet med andra. Att gå omkring med rinnande ögon upplevs därför ofta som väldigt besvärande för den som är drabbad. Detta har man egentligen inte vetat så mycket om tidigare. Nu undersöker Elin Bohman, ögonläkare vid Sankt Eriks Ögonsjukhus och doktorand vid Karolinska institutet, i sitt avhandlingsarbete hur personer med rinnande ögon upplever sina problem och hur det påverkar dem. Hon jämför också de behandlingsmetoder som står till buds. 

– Man tänkt att ”det är ju bara lite tårar och det är väl inte så farligt”, men det påverkar faktiskt synen eftersom det är som att försöka se ut genom en regnvåt fönsterruta, säger hon.

Undersökningsmetod som inte upptäcker problemet

Att man tidigare inte förstått att det är ett problem för den som är drabbad har bland annat att göra med hur man undersöker synskärpan. Det görs inomhus, personen får blinka bort tårarna och torka ur ögonen och då är det oftast inget problem. Då är synen helt normal. Det är i personens vardag problemen finns. Att läsa en prislapp i affären kan vara svårt, liksom att handarbeta eller läsa tidningen. Elin Bohman har använt samma kriterier som när synen vid grå starr bedöms och kommit fram till att rinnande ögon gav patienten besvär av samma art som grå starr på ett öga. Eksem är ett annat problem som kan uppstå när ögonen rinner hela tiden. 

Tårvätska bildas för att hålla hornhinnan fuktig. Extra mycket tårar produceras när man är ute i kyla och vind, men även i stark sol, eller om man får något i ögat. Med normal avrinning genom tårkanalerna är det inget problem men med ett stopp i kanalen svämmar tårarna över och det ser ut som om man gråter. Problemet är vanligare hos personer över 60 år. Dessutom är det sju gånger vanligare hos kvinnor än män. 

– Det är ett stort frågetecken varför det är så. Kanske kan det vara hormonellt betingat. 

Kan informera bättre om vilken behandling man bör välja

Som behandling används framför allt två operationsmetoder. En är lite enklare och behöver oftare göras om, en är lite större men har mycket bra långtidsresultat. Den enklare operationen innebär att man för en metallsond förbi hindret för att vidga tårkanalen. Sedan låter man en silikonslang sitta i tårkanalen tills den läkt ordentligt. Vid den andra metoden stansar man helt enkelt en ny tårkanal genom näsbenet. 

Redan nu ser Elin Bohman nytta med sin forskning

– Jag känner mig lite som dessa patienters advokat. Mina resultat har gett ökad förståelse för att rinnande ögon är ett ganska stort problem. Dessutom ger ökad kunskap om hur tårdränaget fungerar att vi kan ge bättre information till patienterna om vilken operationsmetod man bör välja. Med stopp långt ner i tårkanalen eller flera stopp är valet enkelt. Då är det bättre att välja den större operationen eftersom risken att problemen kommer tillbaka är mycket mindre. Med ett tidigare stopp kan det fungera lika bra med den enklare operationsmetoden, säger hon.

I avhandlingens sista arbete undersöker Elin Bohman och hennes handledare Eva Dafgård Kopp, överläkare vid Sankt Eriks Ögonsjukhus, hur ögat aktivt pumpar tårarna ner genom tårkanalen. Tillsammans med kollegor vid Ögonkliniken i Lund gör de en studie där mekaniken i tårvägarna undersöks med ultraljud. Att öka kunskapen om hur det aktiva dränaget av tårar fungerar kan vara värdefullt även för att förstå hur detta påverkas vid till exempel ansiktsförlamning. 

Denna studie har fått anslag från Ögonfonden 2019.

Elin Bohman räknar med att hennes avhandling är klar våren 2021.

Elin Bohlin sprutar försiktigt in en koksaltslösning i tårkanalen för att den ska synas bättre med ultraljud. Hon märker att kanalen är rätt trång vilket kan förklara patientens problem med rinnande öga.

Elin Bohlin och hennes kollega Rafi Sheihk, doktorand vid Ögonkliniken i Lund, undersökerpatientens tårkanal med ultraljud. 

Elin Bohlin småpratar med patienten medan hennes kollega Rafi Sheihk, ställer in ultraljudsutrustningen.

Elin Bohlin ögonläkare vid Sankt Eriks Ögonsjukhus och doktorand vid Karolinska institutet.